You know what…it´s great. You don´t need to come around now and pretend to care cause i know you don´t really do…it just sounds so damn good to you, doesn´t it? Well here i am and here i stand from begining to the end, to you it might be a lonely sound but for me it´s a holy ground…
Visst kan det kännas så med vissa personer…dom låtsas bry sig men man vet att dom bara frågar frågan ”Hur är det” just bara för att det låter bra.
Och när man menar på att man är nöjd så är man i deras ögon tråkig….that´s a bitch!
Nu ska jag ge er en Nicklas Deluxe…det är lixom alltid något typ.
Anyway…så nätet och nätdejting…well jag är inte så in to that…jag är väl egentligen inte så in to dejting överhuvudtaget längre, jag känner lixom inget behov av att ”ha någon” om man säger så.
Men visst kan man snacka med endel…msn är typ det längsta jag kan sträcka mig vad gäller att ”släppa in folk” och bli kontaktbar.
Men så har jag pratat med en ganska länge, från och till på endast vänskaplig nivå, men en trevlig person.
Nu har vi iofs inte snackat på ett bra tag men så idag så skrev personen och jag änna menade på att det börjar bli dax att röra på sig, alltså flytta. Vad händer då…jo ett litet intresse visar sig finnas…för att träffas från den andres sida. Så jäkla typiskt, och när jag skrev att…sure why not, en fika mitt på ljusa dagen centralt kan väl ingen dö av…
Nej då var det väl inte så jätte 100% bla bla bla…whats up with that??? Jag fattar inget!
Är det de klassiska ”Jag vill ha vad jag inte kan få” syndromet och när man väl kan nå eller få sitt mål så dör hela intresset??
Tycker bara det är lite roligt att studera människor
Personligen så har jag insett att jag är en ensam varg, jag minns inte när jag verkligen strävade eller kände behov efter att hitta eller att ha en partner.
Jag har riktigt goda vänner istället och omger mig med dom istället
I will love myself forever, that i can assure you!
There will be no heartache on this soul anymore










